Pernilla Blåholtz

Tänk att det redan är valborg hela våren har bara rusat på en en otrolig takt månad efter månad rusar förbi en om man har ingen aning om vart tiden har tagit vägen.
Minns förr när man var yngre då var valborg en av de helgen man såg framemot hela vintern och våren, då skulle det korkas upp med både det ena och det andra. Snacka om att man känner sig gammal när man sitter här hemma istället och funderar på vad tusan man skall ha till middag idag och om man borde damsuga eller inte.... inga fest planer här inte.
Nä det blir en lugn och skön kväll med bara mig och sambon... har varit inne i en liten svacka nu då jag blir trött brara jag göra minsta lilla och promenaden på två timmar igår sitter kvar i kroppen... är helt slut idag.
Hemskt igentligen att jag itne skall kunna promenera runt i älvängen på marknad utan att bli utslagen i två dagar... men det var det värt helt underbart att gå runt i vårvädret och se alla människor, snacka om att man bor i en liten sommar idyll.
Idag var jag iväg till Barnmorskan och allt var bara bra fast den lille busade lite när hon skulle försöka lyussna på hjärtat och flyttade på sig så det slutade med att hon fick hålla fast den lite för att lyckas. Den ligger med huvudet neråt och kommer så göra inte långt kvar tills den är fixerad ( men det tycker jag hon sägr varge gång) hjärtat tickade på i 144 det näst högsta värdet jag har fått hittils... magen mätte 33cm så den växer fortfarande även om jag själv inte kan se det alls. den har kanske sjunkit något.
Det jag känner av mest just nu är att den är en jäkel till att hicka och man blir rätt trött på det eviga dunkandet i magen som man inte kan göra nått åt.. det är nästan lite obehagligt imellanåt men men då vet man att den lille har det bra där inne.
Om man skulle ta och hänga upp tvätten innan Fredric kommer hem. Så se det ut som jag gjort nått här hemma i alla fall ;-P

Tänk nu har även den minsta systern paserat den magiska siffran 18. inte klokt vad fort ens syskon åldras... själv står man juh still eller ja. Nu är det bara lillskiten kvar som inte räknas helt som vuxen, men han fyller 15 i år så så liten är han inte längre och han slår oss alla i Läng och än så länge slår jag honom på brädden.
Så igår var det lite kalas för syster yster med släktingar och underbart vackra blommor. Som tilltugg serverades det rostbiff och potatissallad sen var det dags för kaffe och tårta som Terese och mamma gjort.. mumma. Sen var vi alla så mätta att vi inte var långt ifrån att spricka.
Syrran fick mesta delen pengar i present men det kanske inte är så konstigt med tanke på att hon aldrig talar om vad hon önskar sig... men det blev även en och annan present... me nden bästa presenten av alla var nog att hon fick reda på att hon fick sommarjobbet GRATTIS

Sen fick man sig en tankeställare när släktingarna skulle åka och de klappade på magen med komentaren att nästa gång vi ses så är ni två.... då gick det upp ett litet ljus om att det är inte så långt kvar nu trots allt.
Det känns med för den lille trycker sig bara mer och mer ner i bäckenet och trycker på... vet inte riktigt hur man skall beskriva känslan.
Enligt mina föräldrar har magen börjat sjunka något med fast själv ser jag inte att det händer så mycket just nu... är bara den lille som blir starkare och starkare.

Idag får jag besök av min största lillasyster Teres så det blir väl ett par timmar ute i trädgården med lite skvaller och skitsnack... sen blir det grilltajm när gubben kommer hem från jobbet. får passa på att njuta när man har sällskap inte så kul att sitt adär ute och uggla själv på dagarna.
Fast jag borde damsuga innan hon kommer få se om jag lyckas få tummen ut och ta tag i det.

Sen har man varit duktig och fått in ansökan om Föräldrapenning... trodde aldrig jag skulle förstå mig på det där mne vi får vl se när jag får svar om jag gjort rätt... har bara sökt för de första 185 dagarna eftersom jag sen vill börja ta ut lägsta nivå med och spara på mina SGI dagar så länge som möjligt.

slänger in en bild på mig och magen med imorron går man in i vecka 34

Nä nu är jag färdig... vill inte vara med längre.
Nu är jag bra less på att vara gravid... förstår inte det där som alla pratar om att det är en underbar upplevelse alla pratar om hur mysigt det är när man känner den lille sparka i magen... Mysigt jag känner mig blåslagen fast från insidan.. den trycker till så jag tappar andan och känns som om magen skall spricka när som helst.
Denna eviga halsbränna som bara blir värre och värre känner inte ens samken av tabletterna längre och de klarade jag knappt av innan.
Är trött på att behöva sätta mig upp i sängen varje gång jag vill vända på mig men vad hjälper det när det går tio minuter och så har jg ont i den höften jag ligger på. sover som en kratta räcker att fredric andas tungt så vaknar jag.
Är lättiriterad och försöker bita ihop vill juh inte att de skall gå ut över Angelica och fredric vilket det tyvärr ofta gör. Blir anfådd då jag går ut och hämtar posten. Får ont av sammandragningar bara jag följer Angelica till skolan. Har finnar och plitor överallt håret är livlöst och blir fett på en dag.
Vart någonstans är allt detta så mysigt och underbart som alla pratar om!!???? jag har väntat och väntat på allt det som alla pratar om att man skall må så bra huden skall få lyster och håret skall bli tjokt... det ända här som blir tjokt är jag... och det där att det lyser om gravida... inte tusan lyser det om mig inte... nä nu får den lille ta och titta ut.. vet inte om jag orkar med detta i 7-10 veckor till
Fyyyyy vad långt det lät och alla spratar om att det börjar närma sig... då kan de väl ta över magen med så jag får en andningspaus...
Tur att minnet inte fungerar så bra när väl den lille är ute för jag skulle inte bli förvånad om jag utsatte mig för allt detta igen.
man skall bar ata sig igenom den där förlossningen med men med tanke på hur ont jag har haft hela graviditeten så borde den väl inte bli allt för jobbig eller...

Vaknade igår morse av att jag mådde konstigt men kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var... under dagen dök huvudvärk upp kände mig helt orkeslös och öm i kroppen... blev inte mycket gjort här hemma inte. När fredric kom hem låg jag och sov i soffan och han skulle stryka mig över kinden. Och då vaknar jag av att han högt utbrister men gumman du kokar juh... Japp där kom febern med.
Tänk dig hur man mår när man är så där riktigt bakis att man bara vill gräva ner sig så gick jag runt och kände mig igår... då skall man även släpa runt på en stor otymplig mage som sparkar och har sig där inne... försöka ta sig upp från soffan fast hela kroppen pretesterar för att gå på toa var tjugonde minut.
Kan säga att då önskade jag att jag vora allt annat än gravid.
Som tur är har jag en udnerbar sambo som tog hand om allt när han kom hem... han handlade fixade med middan en kröp vi ner i sängne för att titta på tv men jag somnade ganska sabbt så han väckte mig till mit favoritprogram och efter det somnade jg som en stock igen.
Vet att han har oroat sig hela natten för mig då jag vaknat av att han ligger och stryker mig i pannan eller på kinden.
Idag mår man väl något bättre men magen har slått bakut och är stel och öm i hela kroppen.. febern kommer och går den med.
Förhoppningsvis mår jag bättre till Fredric kommer hem... kan juh itne vara så kul för honom att vara hela dagen på jobbet komma hem trött och mötas av en hängig och grinig flickvän... nä idag skall jag i alla fall lyckas laga mat nått vettigt måste jag göra med mina dagar i alla fall.

Hej hopp fy vad dålig jag har varit på att skriva här inne det senaste.... känns som om dagarna bara rusar iväg just nu. Och med tanke på det underbara vädret är man inte inne så mycket just nu.
Helgen har varit helt underbar. Började med fredagen då jag och Angelica var ute hela dagen fram tills Fredric kom hem från jobbet. Inte ofta jag lyckas få henne att vilja stanna ute så länge men denna dagen gick det. Vi Plockade fram Hennes cykel och testade på att cykla lite... gick kanske inget vidare då hon inte fått lära sig cykla än men det skall vi fixa nu i sommar.... grannarna fick sig nog ett gott skratt där jag sprang efter henne med min stora mage gungandes..... men efter ett par försök gav Angelica upp och bestämde sig för att cykeln den behöcdes tvättas... sagt och gjort fram med vatten och diskmedel och efter ett tag var den skinandes ren. även sparken fick sig en tvätt av henne. Själv att jag och njöt av solen och tog mig en kopp kaffe.
Lyckades även få två rabatter ränsade innan min höft sa totalstopp, Inte klokt vad ogräset växer fort redan.
Vid fem kom Fredric hem och då orkade inte angelica vara ute längre så vi gick in gjorde middag och vid sex dök hennes kompis sara upp, hon skulle vara här medans henne föräldrar var på fotboll. Efter bollibompa gick vi ut för att köpa lite fredagsgodis... det var juvligt ute och vi gick i kortärmat allihopa och bara njöt av vädret.
          

På Lördagen dök Lena och Moa upp vid tolv och givetvis hamnade jag och lena ute i solen på gräsmattan... gick inte att sitta på bänken för det blev för hett. Moa och Angelica var iväg och lekte på lekpatsen sen plockade de fram sina ponnyhästar efter det fick de iden att de skulle föra fågelbon uppe i äppleträdet. Vid tre kom Felicia och hennes mamma för att hämta Angelica och de åkte iväg och grillade. jag Lena Moa och Fredric gick iväg och köpte oss en glass var... bara under den korta tiden vi åt glass lyckades jg bränna mig på ryggen... inte klokt vad solen tar mycket nu på våren.
Sen gav sig Lena och Moa iväg och jag insåg att det var dags att dra sig undan från solen innan jag var totalt sönderbränd.
jag och fredric hade en riktigt myskväll tillsammans.. inte ofta man är helt själv.

Söndagen då sov vi länge tror inte vi var uppe fören vid tolv ett... jag satte mig ute i trädgården och borderade en stund. Måste få lite gjort om jag skall bli färdig med babyfilten någon gång. Sen runt fyra gick vi iväg på en stillsam promenad ( det går i snigelfart nu för tiden) Vi gick ner till älven där vi satte oss en stund och bara myste. På vägen hem handlade vi lite och sen var det hem och göra middag. lagom tills den var färdig dök Angelica upp efter att ha varit hela dagen i slottskogen med Felicia.

Lyckades även få gort ett liten kollage på mina magbilder och sista bilden jag tog gav mig ett gott skratt... min mage är fyrkantig ser hur kul ut som helst.

NU är det precis ett år sedan man stod tidigt en Aprilmorgon på Landvetter flygplats och vinkade hejdå till sin syster som skulle ge sig ut på sitt livs äventyr.... Det kändes som om det var en evighet tills man skulle få se henne igen. Och idag Pang Poff så har detta året gått nu stod vi hela familjen och väntade på Terese.... som vanligt var det en spänd väntan från det att planet hade landat tills de två bruna pepparkakorna kom gåendes genom dörren.
Jag trodde att jag skulle klara av att hålla mig men där stod hon i sina surfing shorts flippflopp tofflor blommor i håret och pilotglasögon och hulkade av gråt när hon fick syn på oss. Försen fram till henne stortjutandes var Frida sen inte långt efter så lyckas pappa få tag i henne.... jag vågade knappt gå fram viste inte riktigt vad jag skulle ta vägen alla störjöt och kramades... och då fick hon syn på mig och vi båda tog i ännu mer i våran gråtparad. Blokerade utgången för övriga passagerare som ville förbi.... hennes enda kommentar när hon fick syn på mig var... men vad gör du här och sen kom det Men hjälp vad stor du är.... hon gick och klappade på magen hela vägen till bilen och sa upprepade gånger "haha jag skall bli Moster"
Tårarna fortsatte i bilen hem blandat med många goa skratt... Efter att hon hade gått husesyn hemma var det dags för present utdelning... hon hade lyckats tänka på alla till och med min sambo och hans dotter som hon aldrig ens har träffat.
Efter lite middag så kändes allt som vanligt...vadå hon hade väl inte varit borta i all afall kändes det inte så där vi satt samlade vid köksbordet igen
Imorron åker vi ner alla tre för att vara där nere över Påsken och Angelica och Fredric skall få träffa den brunbrända syster jag har som de aldrig har fått träffa.

Den lille i magen måste ha känt att det var mycket som hände idág och mycket känslor som snurrat för den har inte varit still en minut... precis som om den velat visa på att den oxå fanns och vi inte fick glömma av den... så redan första dagen hemma så har Terese fått känna på sparkar från skrutten i magen.

Det är inte klokt hur fort det går just nu var juh nyss det var freda och nu sitter man här själv igen och gubben är tillbaka på jobbet.
helgen har varit supermysig och vi har bara tagit det lugnt. I lördags så fastnade jg ute i solen men en bok medand Fredric fixade lite här hemma. Sen gjorde vi underbar Lax till middag.
Igår var vi i kyrkan och lyssnade på när Angelica sjöng... själv är jag inte så förtjust i att springa i kyrkan men när lilltösen sjunger så får man offra sig... var imponerad av mig själv hur mycket jag igentligen viste om Palmsöndagen.... vart nu den informationen kommer ifrån har jag ingen aning.
Efteråt gick vi hem i lugn tackt och njöt av vädret... och Äntligen lyckades jag få tummen ur när det gäller mitt broderi... Behövde en paus från solen. Så det blev gjort riktigt mycket på det igår... Fredric lyckades dessutom laga min brors xbox360 som vi hade gett upp allt hopp om.

Slutet på förra veckan var väldigt lungt det med jag och Angelica var ute mer eller mindre hela tiden i trädgården och fixade eller bara njöt av det underbara vädret. Fick träffat ett gäng goa tjejer på torsdagen. Synd bara att man bor så långt bort så man fick åka hem tidigt men men förhoppningsvis kommer det fler fikor framöver.

Får se om jag får besök idag eller inte Jenny och hennes kille sa att de skulle komma förbi nu på förmiddgen men än har jag inte hört nått från dem... kan vara lite svårt att hitta hit utan vägbeskrivningen.

Tre dagar kvar så är Syrran äntligen hemma :-D