Ett år har gått
NU är det precis ett år sedan man stod tidigt en Aprilmorgon på Landvetter flygplats och vinkade hejdå till sin syster som skulle ge sig ut på sitt livs äventyr.... Det kändes som om det var en evighet tills man skulle få se henne igen. Och idag Pang Poff så har detta året gått nu stod vi hela familjen och väntade på Terese.... som vanligt var det en spänd väntan från det att planet hade landat tills de två bruna pepparkakorna kom gåendes genom dörren.
Jag trodde att jag skulle klara av att hålla mig men där stod hon i sina surfing shorts flippflopp tofflor blommor i håret och pilotglasögon och hulkade av gråt när hon fick syn på oss. Försen fram till henne stortjutandes var Frida sen inte långt efter så lyckas pappa få tag i henne.... jag vågade knappt gå fram viste inte riktigt vad jag skulle ta vägen alla störjöt och kramades... och då fick hon syn på mig och vi båda tog i ännu mer i våran gråtparad. Blokerade utgången för övriga passagerare som ville förbi.... hennes enda kommentar när hon fick syn på mig var... men vad gör du här och sen kom det Men hjälp vad stor du är.... hon gick och klappade på magen hela vägen till bilen och sa upprepade gånger "haha jag skall bli Moster"
Tårarna fortsatte i bilen hem blandat med många goa skratt... Efter att hon hade gått husesyn hemma var det dags för present utdelning... hon hade lyckats tänka på alla till och med min sambo och hans dotter som hon aldrig ens har träffat.
Efter lite middag så kändes allt som vanligt...vadå hon hade väl inte varit borta i all afall kändes det inte så där vi satt samlade vid köksbordet igen
Imorron åker vi ner alla tre för att vara där nere över Påsken och Angelica och Fredric skall få träffa den brunbrända syster jag har som de aldrig har fått träffa.
Den lille i magen måste ha känt att det var mycket som hände idág och mycket känslor som snurrat för den har inte varit still en minut... precis som om den velat visa på att den oxå fanns och vi inte fick glömma av den... så redan första dagen hemma så har Terese fått känna på sparkar från skrutten i magen.
Jag trodde att jag skulle klara av att hålla mig men där stod hon i sina surfing shorts flippflopp tofflor blommor i håret och pilotglasögon och hulkade av gråt när hon fick syn på oss. Försen fram till henne stortjutandes var Frida sen inte långt efter så lyckas pappa få tag i henne.... jag vågade knappt gå fram viste inte riktigt vad jag skulle ta vägen alla störjöt och kramades... och då fick hon syn på mig och vi båda tog i ännu mer i våran gråtparad. Blokerade utgången för övriga passagerare som ville förbi.... hennes enda kommentar när hon fick syn på mig var... men vad gör du här och sen kom det Men hjälp vad stor du är.... hon gick och klappade på magen hela vägen till bilen och sa upprepade gånger "haha jag skall bli Moster"
Tårarna fortsatte i bilen hem blandat med många goa skratt... Efter att hon hade gått husesyn hemma var det dags för present utdelning... hon hade lyckats tänka på alla till och med min sambo och hans dotter som hon aldrig ens har träffat.
Efter lite middag så kändes allt som vanligt...vadå hon hade väl inte varit borta i all afall kändes det inte så där vi satt samlade vid köksbordet igen
Imorron åker vi ner alla tre för att vara där nere över Påsken och Angelica och Fredric skall få träffa den brunbrända syster jag har som de aldrig har fått träffa.
Den lille i magen måste ha känt att det var mycket som hände idág och mycket känslor som snurrat för den har inte varit still en minut... precis som om den velat visa på att den oxå fanns och vi inte fick glömma av den... så redan första dagen hemma så har Terese fått känna på sparkar från skrutten i magen.
Kommentarer
Postat av: Anonym
under detta inlägg kom nästan en tår i ögat! så fint o äntligen få träffas!
Postat av: joannah
åå vilket kärt återseende!
Trackback
