Pernilla Blåholtz

När vi gör något i denna familjen så gör vi allt på en gång.
den 30nov fylde jag hela 25år så nu anses man väl som vuxen. Men vi stoppade inte där med att bara fira detta utan vi slog på stort och bestämde oss för att viga oss.
Så på fredagskvällen den 30nov samlas familjen utanför Liseberg för att lotsas in av parkchefen och visas upp till Lisebergstornet. Detta har de stängt av helt för allmänheten och gjort iordning enbart för oss. Hela dagen innan har jag varit hur lugn som helst men nu kom fjärillarna där jag och fredic stod och höll varanda i händerna medans vi sakta åkte upp mot tornets topp. Väl där uppe så Sätter cermonin igågn och våran Borgerliga vigselförättare läser lite dikt och sedan tar den formälla biten. Allt kändes som en dröm när man stod där så underbart mysigt med bara oss där uppe i tornet och hela Göteborg nedanför oss upplyst av alla lampor. I bakgrunden spelas julmusiken på låg volym. självklart korkas det upp med skumpa och skålas där uppe. Undra om ajg inte strålade ikapp med alla lampor på liseberg vid det här laget. Det var som en saga allt.
Sen efteråt blev det en helkväll på Liseberg, Barnen fick åka så mycket de ville vi gick runt på julmarknade noch bara njöt av stämningen och självklart åkte det ner en suovas i maggen med. Ingen jul på Liseberg utan Suovas.
tror vi var hemma först vid halv elva på kvällen men då var vi så trötta att vi knappt orkade hålla ögonen öppna.
Bilder finns inne på Pjatt.bilddagboken.se

Lördagen rullade på i en himla fart den med. Då höll mina föräldrar kombinerat kalas för mig och oss med mina gamla släktingar och fredrics mamma med familj. Blev en toppen kväll med massor med gott att äta och trevligt sällskap. Och underbara presenter, smycken ,  vas, vinglas, ölglas, ja det mesta. inte var dag man får öppna så mycket roliga paket.
på kvällen när vi kom hem och barnen lagt sig så delade jag och Fredric på lite vin och åt några supergoda smörgåsar vi fått med oss från kalaset.

I övrigt kan jag medela att vårat lilla busfrö har nu mera ett litet risgryn i munnen och det använder hon flitigt vill jag lova. Det gör riktigt ont när hon biter nu. Men hon är lite små grinig imellan åt så jag funderar på om det inte är en tand till på gång.
Vet inte om jag skrv det sist men nu mera är vui fem i familjen. Vi har fått en underbar samojedtik vid namn Nikki tillåns som förgyller våra dagar och ser till at vi kommer ut ordentligt.

Imorgon är det dags för Elins andra vaccination. Hoppas det går lika bra som förra gången då hon inte märkte av sprutan något. Får se om de väger och mäter henne med alltid lika spännande och se hur mycket hon vuxit. Om inte annat märks det på kläderna.