Då var det över
Sitter här hemma nu helt själv för första gången på jag vet inte hur länge. Magen värker som bara den och halsen ömmar. Sen har väl inte huvudet riktigt heller klarnat efter narkosen igår.
I vilket fall som helst är ingreppet äntligen förbi. Jag blev liggandes hela dagen på kk igår då det hela blev lite mr omfattat än vad de hade trott.
Dagen på sjukhus började med att de hade jätte svårt att sätta nålen på mig så efter att tvu uskor två ssk försökt så kom tillslut narkosläkaren och lyckades efter många om och men. ( ni kan juh gissa vilka blåmärken jag har idag) Sen var det sagt att jag skulle få komma in på Op runt tio men nått komm imellan så först vid tolv var det min tur. Väl där inne gjorde de allt för jag itne skulle behöva uppleva en likadan narkos som sist och var väldigt noga med att tala om allt de gjorde och vad jag fick. Operationen skulle tagit en halvtimma men på grund av blödningar och annat så tog det hela över en timma och de fick även sy ett par stygn på limodershalen. ( är väl det som värker idag). Det visade sig att mina cellförändringar sitter väldigt dumt till på kanten och är svåra att komma åt. Läkaren jag hade valde även att ta bort lite extra just för att vara säker på att jag inte skulle behöva upprepa detta ingreppet igen då allt var så omständigt.
Väl inne på uppvaket så minns jag bara om hur jag drömde om mat hela tiden och hur jag hörde att det var fullt med fok runt om mig. Tydligen sjönk mitt blodtryck lite väl mycket så då gav de mig blodstillande medicin i nålen.
Själv hängde jag inte riktigt med på vad som hände. allt jag kunde tänka på var att jag var hungrig och behövde gå på toa. Blåsan blir rätt full efter en halvliter dropp. Sen ömmade halsen väldigt efter slangen de hade haft.
Efter jag vaknat till så fick jag äntligen lite kaffe och ett par smörgåsar medans vi väntade in läkaren som skulle förklara allt som hänt.
Efter mycket om och men så kom läkaren och då tog temponaden de satt in för att stilla blödningarna. tack vara att det hade stillat sig såppas mycket med hjälp av mediciner fick jag till slut åka hem. med sjukskrivning och lite mediciner på fickan.
Så nu de närmsta dagarna får jag inte ens lyfta min dotter eftersom de var rädda att blödningen skulle kunna tillta, så hon kommer vara på dagis under dagarna nu när jag är hemma.
Nu väntar bara en kontroll om fyra månader då det förhoppningsvis visar sig att de fått bort allt
I vilket fall som helst är ingreppet äntligen förbi. Jag blev liggandes hela dagen på kk igår då det hela blev lite mr omfattat än vad de hade trott.
Dagen på sjukhus började med att de hade jätte svårt att sätta nålen på mig så efter att tvu uskor två ssk försökt så kom tillslut narkosläkaren och lyckades efter många om och men. ( ni kan juh gissa vilka blåmärken jag har idag) Sen var det sagt att jag skulle få komma in på Op runt tio men nått komm imellan så först vid tolv var det min tur. Väl där inne gjorde de allt för jag itne skulle behöva uppleva en likadan narkos som sist och var väldigt noga med att tala om allt de gjorde och vad jag fick. Operationen skulle tagit en halvtimma men på grund av blödningar och annat så tog det hela över en timma och de fick även sy ett par stygn på limodershalen. ( är väl det som värker idag). Det visade sig att mina cellförändringar sitter väldigt dumt till på kanten och är svåra att komma åt. Läkaren jag hade valde även att ta bort lite extra just för att vara säker på att jag inte skulle behöva upprepa detta ingreppet igen då allt var så omständigt.
Väl inne på uppvaket så minns jag bara om hur jag drömde om mat hela tiden och hur jag hörde att det var fullt med fok runt om mig. Tydligen sjönk mitt blodtryck lite väl mycket så då gav de mig blodstillande medicin i nålen.
Själv hängde jag inte riktigt med på vad som hände. allt jag kunde tänka på var att jag var hungrig och behövde gå på toa. Blåsan blir rätt full efter en halvliter dropp. Sen ömmade halsen väldigt efter slangen de hade haft.
Efter jag vaknat till så fick jag äntligen lite kaffe och ett par smörgåsar medans vi väntade in läkaren som skulle förklara allt som hänt.
Efter mycket om och men så kom läkaren och då tog temponaden de satt in för att stilla blödningarna. tack vara att det hade stillat sig såppas mycket med hjälp av mediciner fick jag till slut åka hem. med sjukskrivning och lite mediciner på fickan.
Så nu de närmsta dagarna får jag inte ens lyfta min dotter eftersom de var rädda att blödningen skulle kunna tillta, så hon kommer vara på dagis under dagarna nu när jag är hemma.
Nu väntar bara en kontroll om fyra månader då det förhoppningsvis visar sig att de fått bort allt
Kommentarer
Trackback
