Pernilla Blåholtz

Efter att ha brutit ihop hos mina föräldrar i helgen är det nu bestämt att jag skall åka ner och bo hos dem ett par dagar med Elin. Har fått inse att jag inte orkar som det är nu. Man kan inte ta hand om hemmet, hunden, båda barnen och jobba heltid och ihop med detta inte få en timmas sammanhängade sömn. Fredric har meds funnits här hemma men det är jag som har gjort allt. Nu sa både kroppen och hjärnan ifrån att jag inte orkar längre.
När jag berättade för F att jag åker iväg ett tag för att återfå krafterna och att han behöver inse att jag inte klarar allt detta själv kryper det fram att han oxå mått dåligt och kämpar varge dag för att ta sig upp och komma iväg till jobbet. Men denna gången kan jag inte låta honom gå före för om det nu är så att hans sjukdom gör sig påmind så måste jag har krafter att stötta honom och hjälpa honom och de har jag inte som det är just nu.
Det har varit så illa i veckan att jag satt och räknade på hur jag skulle klara det som ensamstående vilket är det sista jag vill att det skall bli. Men det säger en del om hur trött jag är på allt just nu.
Men redan efter att ha fått sova två dagar känner jag mig lite bättre och sedan fick vi pratat en hel del och han insåg nu att jag är tvungen att göra så här. Men det kommer vara tufft att vara ifrån varandra vi är två närhetsmänniskor som nu skall vara ifrån varandra men förhoppningsvis får det min kära man att tänka till lite och inse att jag inte fixar allt detta på egen hand jag behöver hans hjälp att få ihop vardagen.
Nä dags att ta och packa färdig allt jag skall ha med mig ner och kolla på busstider.