Pernilla Blåholtz

Idag har varit en riktigt tung dag. Har sovit fruktansvärt dåligt inatt och den där jobbiga klumpen har funnits i magen. Försökte hålla humöret uppe här hemma i förmiddags och vid tio hämtade två vänner upp mig. Idag var det dags för begravning av Lilla Ängeln. Ju närmre kyrkan vi kom desto värre blev känslan i magen. Vi hade förberett oss med mängder av näsdukar i väskan och det dröjde inte länge fören vi behövde använda dem. Strax efter oss anlende våran underbara vän och hennes kille vars lilla Ängel skulle begravas. Det räckte med en kram så stod vi alla fem och grät samtidigt som det var så skönt att se varandra igen. En av de starkaste minnesbilderna jag har är när de två hand i hand går upp mot kyrkan för att gå in till sin dotter och göra det sista klart och lämna det lilla paketet de hade med sig. Hela begravningen var så ljus och fin alla var klädda i ljusa kläder och det var väldigt personligt.
Jag gjorde allt för att försöka kämpa tillbaka tårarna i kyrkan men det gick inget vidare. Efter cermonin i kyrkan gick vi alla till graven för att ta farväl. Det värkte så i hela mig när jag såg dessa två underbara personer få ta farväl till sin dotter... det kändes så fel allt. Det är inte så här det skall vara. Sen var det dags för oss tre att gå fram och ta farväl.... det var på ren viljestyra som benen höll mig uppe.
Stenen var så otroligt vackert och hennes namn såg så fint ut på den. Jag stälde den lilla glasängeln jag hade med mig bredvid stenen så hon alltid skall ha den med sig.
Efteråt var det kaffe i församlingshemmet och det var så skönt att trotts alla tårar och den enorma sorgen som finns fanns det endå plats för skratt och vardaglit prat. Det var nog något som vi alla behövde som var där. När jag väl kom hem igen var jag helt slut. Elin sov så jag fick chansen att vila lite jag med. Hela dagen idag har jag haft henne nära mig. Är så otroligt tacksam för allt hon är och kommer bli.

sov så gott lilla ängeln Frida!!!