Pernilla Blåholtz

Det är så typiskt mig att lyckas med detta. Var ute med hunden igår och både Angelica och Fredric var med mig ut eftersom vi skulle till statoil. På vägen möter jag en av våra grannar som är ute med sina hunder så jag stannar hos dem medan de andra två fortsäter sin jakt på godis. Grejen var att jag hade mina glasögon på mig när vi gick ut... tyckte givetvis de var i vägen när vi höll på med hundarna så jag tar av mig dem och sätter fast dem på tröjan så där snyggt man kan göra med solglasögon. När vi kommer hem sen och jag skall ta av mig den tjocka tröjan inser jag att jag inte har kvar min glasögon längre. Vågar inte ens dra den långa hardangern med svordomar som gick genom min skalle. Var bara att ta på sig skorna och gå samma väg tillbaka.
Hopper om att hitta dem var juh inte speciellt stort då vi större delen har gått på en äng med massa nyslaget gräs. Trorvi höll på leta en timma eller så innan vi tillslut insåg att vi inte kommer hitta dem, och nu började det även bli mörkt.
Det komiska i det hela var att både jag och Fredric var överens om att det var dags för mig att köpa nya glasögon... har juh haft dessa sen jag gick på gymnasiet. Men då var juh inte min tanke att jag en timma senare skulle tappa bort dem.
Är nog tur att huvudet sitter fast på kroppen annars hade jag nog tappat det med tillslut.
jaja nu blir det att klara sig utan glasögon på landet och ge mig iväg till en optiker när vi kommer hem och beställa glasögon på nätet. Många goa kvällar med huvudvärk har jag att vänta nu tyvärr.