Pernilla Blåholtz

Idag har jag verkligen levt upp till det. Dagen började så bra med frukosten och allt så varför jag förväntade mig att det skulle fortsätta lika bra vet jag inte.
Tror även Elin har känt av luftombytet för jösses vad grinig hon har varit. Har inte kunnat gå tre meter utan att hon sprungit efter mig och gnällt. Sen har hon verjligen varit på precis allt som hon inte får. Trotts detta har jag idag hunnit med en hel del. Hann precis klippa gräsmattan både fram och baksida innan regnet kom och rensat rabatterna. Sen var det dags att ta itur med ytterligare tvätt. När jag var klar med den insåg jag hur mycket gräs som låg över allt då jag bar gräsklipparen genom lägenheten så det var bara att ta fram damsugaren passade då på att även damsuga övervåningen.
För att få en liten paus tog jag mig en långpromenad med hunden och när jag kom in gjorde jag lunch till mig och Elin. Efter maten tog jag tjuren vid hornen och bar upp all ren tvätt för att vika in den.... det tar sin lilla tid att vika in fem maskiner.... när jag endå var igång med detta fick jag rensat i Elins byrå då hon har växt ur en hel del av sina kläder det senaste.
Nu värkte ryggen riktigt ordentligt kan jag lova men i med två panodil så var det bara att forsätta plocka. Det som har gjort att allt kändes extra tungt idag är att min kära make bara suttit vid sin förbenade dator och programerat vet inte ens om han varit medveten om att vi andra funnits till... Elin har gjort sina tappra försök att få hans uppmärksamhet men då har han bara blivit irriterad och Elin har kommit till mig istället.
Hade god lust att bara laga middag till mig och Elin idag men snäll som man är gör man juh mat till alla. När maten var klar tag jag itur med disken och efter det hängde upp nästa tvätt.

Jag tror att det som retat upp mig under dagen inte enbart är att han suttit vid datorn utan att jag vet att han inte sov något inatt. Detta gör att jag får alla taggarna utåt och är på min vakt då han har sin sjukdom. Bipolär med maniska skov.
Första varningstecket är alltid att han slutar sova  så jag blir på min vakt med en gång detta sker. Förhoppningsvis var det nu bara att han var så inne i det han gjorde och kommer sova inatt men den där oroskänslan finns endå där. Nu är det två år sedan han hade ett skov och det höll på att få mig att gå under ihop med våran ekonomi.

När jag suttit en stund i soffan med en klättrandes Elin på mig får jag ett ryck att baka något... sagt och gjort så slängde jag ihop en kladdkaka då chockladsuget fick bestämma. Elins gnällhumör fortsatte hela kvällen men tillslut fick Fredric gå upp och lägga henne jag gjorde klart att jag var på semester och hade tagit ledigt en kväll från att vara mamma. Både kroppen och huvudet är helt slut nu ikväll. Men jag tror inte jag kommer somna fören jag vet att Fredric sover inatt.
nu skall jag försöka läsa ikapp i alla bloggar som jag missat under dagen jag har grejjat.
ha en fin kväll